Vägs ände

Ok. Idag fattade jag ett beslut: "Fader Jonatans blog" kommer inte att fortsätta. Jag har andra projekt att pyssla med och det känns just nu som bloggandet kostar mer än det smakar. Ifall jag återupptar postande någon gång i framtiden blir det antagligen på en ny blogg med annorlunda inriktning; den här har nått vägs ände.

Ett stort och varmt tack till alla er som bidragit med sansade kommentarer, givit respons (både negativ och positiv sådan) på ett juste, respektfullt och konstruktivt sätt - det har varit ett nöje att diskutera med er.

Frid, osv.
/ Jonatan

Insnöad på namn (3)

Passar på att dra iväg en tredje post på ämnet under vad som nu återstår av lunchrastet (Mirabelles pasta var horribel idag).

Mattias har gett mig kunnigt och sakligt smäll på fingrarna. Även om det hebreiska namnet Aviad i namnlistor förklaras som "Min fader är evig", så är det med den vokalisering som finns i Biblica Hebraica så att B2000 har rätt och jag har fel. Jag klär mig i säck och aska och ödmjukar mig inför detta: ibland har man helt enkelt fel och hetsar upp sig i onödan. "Evig Gud" är mer korrekt än "Min Fader är evig", utifrån Hebraican.

Sedan är det iofs så att Hebraicans vokalisering är ganska sen; i Jesajarullen rån Qumran står bara konsonanter - så valet av vokalisering är i sig en tolkning. Eller har jag fel där också?

Faktum är att jag på sätt och vis finner det nöjsamt att bli smälld på fingrarna med hederlig lärdom; det lär man sig nämligen något på. Så ett tips till de som hatar mina inälvor - är ni seriösa, så gör som Mattias: argumentera sakligt.

Mvh / Jahvé-har-givit

Till de rättroende

Med anledning av att signaturen "kyrkliga betraktelsers" frågat mig hur långt man egentligen kan gå utan att bli "avkragad" i SvK vill jag säga följande:

Kära egenrättfärdiga rättroende: jag vet redan att ni är många som anser att jag är en gräslig kättare, en villoläre, en heretiker, ett liberalteologiskt avskum och allt vad det nu kan vara. Ni behöver inte upplysa mig, vare sig genom förolämpande påhopp, ironiska kommentarer eller pseudo-subtila insinuationer. Jag vet redan att det är en avgrund mellan oss, att vi har helt olika inställning till Gud, tro och vad en präst är.

Ge upp era försök att psyka mig (med kätterianklagelser) eller skrämma mig (med helvetet); det enda ni därmed åstadkommer är att göra mig sur på er - för någon vishet eller omtanke, vare sig om mig eller om de som "utsätts" för mina tankar, är det inte som driver er. Och det vet ni. Det är helt kontraproduktivt att strössla heresianklagelser omkring er, så låt bli. Skriv gärna arga, fördömande poster på era egna bloggar - men ska ni kommentera poster på min blogg vill ja ha relevanta, sakliga kommentarer som berör det posterna handlar om och inte allmänna värdeomdömen eller nedsättande kommentarer om min person, min tro eller mitt utövande av prästämbetet.

Mvh /Jonatan

Om protestanter och rökelse

"En prästkandidats liv" om protestanter och rökelse:

http://prastkandidatensliv.blogspot.com/2008/01/om-protestanter-och-rkelse.html

Det är onekligen märkligt detta att just protestanter är så känsliga mot rökelsedimmor, när katoliker och ortodoxa inte tycks vara det. Kan det vara så att "allergin" är ett hjärnspöke, måhända?

Insnöad på namn (2)

Fick ett mail från Mattias, där han apropå föregående bloggpost anmärker:

"Alltså, visst har du skrivit fel om el-gibbår? Det har ju översatts "Gudomlig hjälte", men betyder ordagrannt (men mindre elegant) "Guds krigare/kämpe"."

Japp, jag skrev fel! Ska rätta till det omgående...

För övrigt, för de som undrar: Alla ord med roten GBR (ex Gevir, Gevurah, Gabri-El osv) har med styrka, potens, makt, virilitet, manlighet osv att göra.

Aviad behöver verkligen inte översättas "Min fader är evig"... Det kan lika gärna översättas "Framtids Fader" – i:et i avi indikerar då att det "ägs" av nästkommande ord, på samma sätt som genitiv alltid används i hebreiska. Eller? Hebreiska är sjukt kul.

Hm, ja - det kan det väl. Jag uttryckte mig nog väl kategoriskt... Men jag undrar: har du något exempel på liknande konstruktion med "ägande" i - alltså en grammatisk regel? Jag fruktar att jag gjort mig av med min hebreiska grammatikbok...

Aviad inte är ett ovanligt judiskt namn; och den vanliga förklaringen till det som jag stött på på i olika namnlistor är just "Min fader (dvs Gud) är evig"...

Fast man borde kanske inte använda "evig", för det betyder ju inte "oändlig tid" på hebreiska utan betecknar ju den överskådliga framtidshorisonten (jfr evigt varar hans förbund, i tusen släktled hans trofasthet osv)

Hebreiska är jättekul, men svårt.

Nedan: interhumor för teologer. Få se vilka som lyckas förstå den. ;-)

"Ni hade prov i hebreiska, eller hur? Vad var det om? Exodus?"
"Nej, bara skit"

"Hur var hebreiskalektionen?"
"Midbar"

Insnöad på namn

Jag är normalt inte särskilt detaljfixerad, men efter ha smurfat runt på internet och läst diverse kommentarer, bloggposter och uppslagsartiklar rörande messianska texter (förberedelse inför ett föredrag jag ska hålla) börjar jag faktiskt bli lite irriterad över bristen på omsorg om de små, små detaljerna som stundom verkar prägla våra bibelöversättningar.

Exempel 1: Namnet "Immanuel" i Jesaja 7 borde inte översättas "Gud med oss", utan i enlighet med liknande sammansättningar utläsas "Gud är med oss".

Exempel 2: Vi kan i Jesaja 9:6 läsa: "Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste." Men det står inte Evig fader, för hebreiskans Aviad betyder min fader är Evig, syftande på Gud. Man har redan i B2000 tagit hänsyn till att El Gibbor inte bör översättas "Väldig Gud" (vilket gjort en del upprörda, eftersom texten därigenom berövas messiansk laddning)... Så varför har man valt att översätta Aviad till Evig fader istället för min fader är evig? I don't get it!

Urspårning: I konsekvensen namn... Jonatan, ett namn som förekommer vid några tillfällen i Skriften, betyder "Jahvé har givit" - men det skrivs ut som ett egetnamn. Om nu Jesaja 9:7 säger och detta är hans namn - borde man då inte skriva det som ett egetnamn också? Med andra ord att fridsfursten heter: Pelejoez El-gibbor Aviad Sar-shalom (eller något sådant, min hebreiska är minst sagt rostig numera)? Nej, förresten... Det skulle bli för jobbigt.

"Vad heter du då min lille vän?"
"Pelejoez El-gibbor Aviad Sar-shalom... Fast jag brukar kallas Hiskia."

Lite klämmig marschmusik har ingen dött av...

Denna post med klämmiga marscher tillägnas "El Macador".
Hoppas magsjukan, eller vad det nu var, går över!

The Nativity Story

Okej, det var ett bra tag sedan den kom men i går kväll såg jag "The Nativity Story" (Vägen till Betlehem), vilket jag dragit mig för eftersom jag fruktade att den skulle vara en sötsliskig pekoral.

Det var den faktiskt inte - annat än i slutet när herdar och vise män sluter upp vid stallet/grottan i Betlehem för lite julkrubbeposerande (komplett med "spotlight" från Betlehemstjärnan i skyn där ovan) och jag måste nog säga att jag tycker det var en helt okej "biblisk" film - jag kan absolut tänka mig att använda den i konfirmandundervisning o.dyl som underlag för samtal och diskussion.

Historien som berättas är givetvis en mix av Matteus och Lukas mycket olika födelseberättelser, men följer inte bibelhistorierna slaviskt. Det finns en del störande historiska fel (kvinnor går in på männens förgård i templet m.m.) men de flesta märker dem nog knappast.


Maria

Allt startar i Nasaret, med en liten inblick i Marias familj och hennes trolovande med Josef. Vi får följa den välbekanta berättelsen och den slutar med Den Heliga Familjens flykt till Egypten.


Josef

Nåväl. Filmen är snygg och påkostad. Musiken är bitvis bedövande vacker och bjuder på en del intressanta mixer av "filmmusik" och psalmmelodier. Vissa skådisar lyckas nästan ge lite trovärdighet och liv åt sina karaktärer, i synnerhet Oscar Isaac som spelar Josef. De tre vise männen har av någon, men underhållande anledning, blivit filmens "comic relief". Chiaran Hinds är bra som surmulen kung Herodes.

Är man ute efter en juste "kristen julfilm" fungerar The Nativity Story alldeles förträffligt, för mig väcker den emellertid också frågor och funderingar kring själva bibelberättelsen.

Två exempel:

Att det unga paret måste resa till Betlehem för att skattskriva sig är ju, oavsett vad som står i Lukasevangeliet, fullständigt befängt. Ingen härskare beordrar folk att skriva sig på andra ställen än de bor - vitsen med en skattskrivning är ju att se hur många som bor och kan betala skatt på en viss plats! Ifall Josef och Maria begav sig till Betlehem och Jesus föddes där och inte i Nasaret, måste den verkliga förklaringen till deras resa ha varit en hel annan.

Är inte Josefs dröm som gör att han till slut tror på Marias historia om att hennes barn blivit avlat av helig Ande en from och förälskad mans "efterrationalisering" för att kunna leva med känslan av att ha blivit sviken och förråd av kvinnan han älskar? Filmen säger givetvis inte något sådant, men det är intressant att den låter Maria möta ängeln i vaket tillstånd medan Josef möter den i sömnen efter att först ha drömt att han är på väg att tillsammans med folkmobben stena Maria - och efter att han hört Maria presentera sin version.

Betyg: Tre vise män (två tappades bort på vägen): en för att den är snygg, en för musiken och en för själva historieberättandet.

Ps. En stor fördel med den här filmens val av skådespelare är att det inte kutar runt en massa blonda, blåögda arier med eller utan skokräm i ansiktet - de flesta ser ut som folk med medelhavs/mellanöstern-fysionomi och att döma av namnen i rollistan är många av judisk eller arabiskt påbrå. Dessutom är unga Keisha Castle-Huges som spelar Maria inte så förbaskad snygg att det blir distraherande, som i "Jesus från Nasaret" där rollen som Vår Frälsares Moder spelas av Olivia Hussey (enligt mitt förmenande en av världens vackraste kvinnor i sin ungdom, se bild nedan). Keisha Castle-Hughes var för övrigt bara 16 när filmen spelades in, medan Olivia Hussey var 26 år när hon spelade i "Jesus från Nasareth".


Olivia Hussey