Messias - enligt Jesajorna

Obs: Lång post!

Jesaja är ju lite av kristenhetens "favoritprofet". Många av de så kallade messianska profetiorna (som de flesta kristna anser ha gått i uppfyllelse i och med Jesus) finns hos honom.

Emellertid, ifall man läser Jesaja ordentligt och tar hänsyn till det historiska sammanhanget, så tycks Jesaja syfta på mer närliggande historiska figurer (ur hans perspektiv) än Jesus som inte föddes förrän hundratals år efter profetens död.

Egentligen är Jesaja inte "en" person, utan minst två. Kapitel 1-39 är den ursprunglige Jesaja, han som kallades till profet det året när kung Ussia dog och vars långa profetskap sträckte sig över kungarna Jotam, Achas, Hiskia och troligen ändå in i Manesses regering. Kapitel 40 och framåt är den s.k Duetero-Jesaja¸"Den andre Jesaja" som levde betydligt senare, i exil i Babylon efter Jerusalems förstörelse.

Ger man sjutton i att försöka tvinga på texterna en "kristen läsning" där man rycker ord och meningar fullständigt ur sitt sammanhang för att förvandla dem till profetior om Jesus, framgår det - det tycker åtminstone jag - att den messias, den nye rättrådige och av Gud älskade konung som förste Jesaja talar om, är Achas son Hiskia.

David, Hiskia och Josia är de tre kungarna som Bibeln ger "godkänt". I Syraks bok kan vi tex läsa:

Hiskia befäste sin stad
och ledde in Gichonkällan i den;
han högg sig genom klippan med yxa
och byggde dammar för vattnet.

Under hans regering gick Sanherib till angrepp
och sände Rab-Sake mot Hiskia.
Rab-Sake lyfte sin hand mot Sion
och talade övermodigt stora ord.

Då bävade de, och deras händer darrade;
de våndades som födande kvinnor.

Men de åkallade Herren, den Barmhärtige,
och sträckte sina händer mot honom.
Den Helige hörde dem genast i sin himmel
och sände dem räddning genom Jesaja;

han krossade assyriernas här,
hans ängel tillintetgjorde den.

Ty Hiskia gjorde det som behagar Herren
och följde orubbligt sin fader Davids väg.
Den som ledde honom var Jesaja,
den store profeten, osviklig i sina syner.

...

Förutom David, Hiskia och Josia
gjorde sig alla skyldiga till brott.
Den Högstes lag övergav de,
och kungarna i Juda gick under.

Ty de skänkte bort sin makt till andra
och sin ära till ett främmande folk,
som brände hans utvalda tempelstad
och gjorde dess gator till ödemark.

När Syrak skrev sin bok var Hiskia och Josia döda sedan länge, men Jesaja 1-39 författades antagligen under den tid då Hiskia var i sin krafts dagar och tycktes vara den bästa kung landet någonsin haft sedan David, åtminstone ur Jesajas perspektiv. Hiskia genomförde religiösa reformer (mer pengar och makt till prästerna, centralisering av kulten, bekämpande av främmande religioner). Han befäste Jerusalem och tryggade stadens vattenförsörjning genom sin berömda tunnel. Under Hiskias regering, troligen tack vare hans rustningar, misslyckades en Assyrisk invasion (även om landet förhärjades svårt, exempelvis intogs staden Lakish efter en mycket lång och svår belägring - vilket finns dokumenterat på reliefer man funnit i Niniveh) - och även om Hiskia fick betala tuffa tributer till Assyrien uppfattades han som segerrik och framgångsrik. Han lyckades uppenbarligen framställa vad som i praktiken var ett nederlag som en stor seger över Assyrien.

Som jag förstår Jesaja är Immanuel som det profeteras om i kapitel 7, kung Achas egen son (och inte Jesajas son, som man kan få intryck av i det följande kapitlet) - dvs Hiskia - och det är Hiskia som hyllas som Fredsfursten i kapitel 9. På grund av rörigheten och alla symboliska namn, och det faktum att Jesajas egna barn omnämns, gör det dock svårt att med absolut säkerhet säga att det är Hiskia och ingen annan han talar om - det enda som utifrån texternas lydelse och sammanhang är solklart, är att Jesaja inte profeterar om någon kommande Messias mer än ett halvt årtusende framåt i tiden. Men Hiskia är trolig. Jesus är helt otrolig, utifrån en saklig läsning av Jesajas bok.

Deutero-Jesaja är i kontrast glasklar.

Med början i kapitel 40 inleds en lång och vacker hymn, en tröstevisa till det slagna folket i Exil.

Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud.

Ge nytt mod åt Jerusalem,
kungör att hennes träldom är över,
att hennes skuld är sonad,
att Herren straffat henne dubbelt
för alla hennes synder.

En röst ropar:
Bana väg för Herren genom öknen,
gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud!

Alla dalar skall höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Oländig mark skall jämnas
och branter bli till slätt.

Herrens härlighet skall uppenbaras,
och alla människor skall se det.
Herren har talat.

Det där är "Bereden väg för Herran!"

Det ska bli slut på Israels förnedring - för Gud sänder sin tjänare (kap 42):

Detta är min tjänare som jag ger kraft,
min utvalde som jag har kär.
Jag låter min ande komma över honom,
han skall föra ut rätten till folken.

Han ropar inte, han höjer inte rösten,
hans stämma hörs inte på gatorna.

Det knäckta strået bryter han inte av,
den tynande lågan släcker han inte.
Trofast skall han föra ut rätten.

Han skall inte tyna bort eller knäckas,
innan han fört rätten till seger på jorden.
Fjärran länder väntar på hans undervisning.

Och vem är denne tjänare (kap 44)?

Så säger Herren, din befriare,
han som formade dig i moderlivet:
Jag är Herren, som har skapat allt.
Jag ensam spände upp himlen,
jag bredde ut jorden utan hjälp.

Jag sätter orakelprästernas tecken ur spel
och gör spåmännen till narrar,
de visa kommer till korta,
jag gör deras klokhet till dårskap.

Mina tjänares ord låter jag slå in,
jag förverkligar det mina utsända förkunnat.
Jag säger: Jerusalem skall bli bebott
och Judas städer byggas upp,
staden skall jag resa ur ruinerna.

Jag säger till havsdjupet: Sina!
Dina flöden torkar jag ut.

Jag säger: Kyros är min herde,
han skall förverkliga allt jag vill.
Han skall säga: Jerusalem skall byggas upp,
templet få en fast grund.

Ja, den hedniske perserkungen Kyros är Messias (kap 45)!

Så säger Herren till sin smorde,
till Kyros, vars högra hand han har fattat
för att lägga folken under honom
och beröva kungarna deras svärd,
för att dörrarna skall öppnas för honom
och inga portar förbli stängda:

Jag går framför dig och jämnar ut bergen,
kopparportarna krossar jag,
järnbommarna slår jag sönder.

Jag ger dig skatter, dolda i mörkret,
gömda rikedomar,
för att du skall inse att jag är Herren,
att han som gett dig ditt namn är Israels Gud.

För min tjänare Jakobs skull,
för Israel, min utvalde,
har jag gett dig ditt namn, ditt hedersnamn,

Jag är Herren, ingen annan finns,
ingen är Gud utom jag.
Jag rustar dig till strid,
fastän du inte känner mig.


På Deutero-Jesajas tid fanns ingen Davidisk kungaättling som kunde göra anspråk på tronen - men Kyros sågs som en Guds tjänare, eftersom han till skillnad från Babylonierna visade judarna och deras religion respekt, gav dem i exilen tillstånd att flytta hem och tillät dem att bygga upp Guds tempel. Och Kyros var otroligt framgångsrik - han gjorde Persien till det största imperium världen någonsin sett tidigare.

Jesaja och Deutero-Jesajas ord blir så oerhört mycket mer begripliga och levande om man inte läser dem på jakt efter "profetord om Jesus" - sådana kan produceras, men bara genom att man slaktar texterna och rycker orden fullständigt ur sina sammanhang (med andra ord: genom att man inte alls läser som det står, utan helt godtyckligt). Jesus behöver inte sådana dåliga ursäkter till profetior för att man ska kunna tro på honom och man förstör Jesaja och andra profetböcker, när man använder sig av sådan skrifttolkning!

Läs istället Jesaja och Deutero-Jesaja som de är, relatera skrifterna till profeternas samtid - se när de verkade, i vilken historisk kontext deras ord flödar fram. Jag garanterar att Jesajorna blir oerhört mycket mer givande, levande, begripliga och inspirerande när man låter dem tala utifrån sin egen tid och sina egna sammanhang, än om man läser dem som exempelvis evangelisten Matteus gjorde.

Biblisk historia är hur kul som helst. "Who wrote the Bible" lärde mig det en gång i tiden och det är mycket förnämligt att de urgamla skrifterna finns i så många lättillgängliga översättningar. Det är synd att andra urgamla skrifter är så mycket svårare att få tag på.