Matteus och Hosea

Jag har tidigare bloggat om evangelisten Matteus märkliga sätt åberopa Immanuelstecknet i Jesajas sjunde kapitel som en profetia om Jesus – men det är sannerligen inte det enda exemplet på evangelistens skumma och minst sagt tveksamma Bibelbruk.

I sitt andra kapitel skriver exempelvis Matteus följande:

När de hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det."

Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten,
och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son.

Profeten som åsyftas är Hosea, och orden Matteus återger finns i profetens 11 kapitel, första versen. Och visst, givet att Jesus verkligen spenderade en del av sina späda barnaår i Egypten (en tanke jag gillar, men tyvärr inte tror mycket på – det finns nämligen inga andra referenser till saken) är det klart att man kan använde orden om honom. Men läser man versen i Hosea i kontext, ser man att det överhuvudtaget inte är en förutsägelse.

Kapitel 10 är profeten/Guds fördömelse över Israels ”avfall” och sedan kommer kapitel 11 (nedan verserna 1-11).

När Israel var ung fick jag honom kär,
och från Egypten kallade jag min son.
Men ju mer jag kallar på dem,
desto mer går de bort från mig.
De offrar åt baalsgudarna
och tänder offereld åt belätena.
Ändå var det jag som lärde Efraim gå
och jag som tog dem i mina armar,
men de förstod inte att jag botade dem.
Med trofasthetens band drog jag dem,
med kärlekens rep.
Jag var som den
som lyfter upp ett barn till kinden.
Jag böjde mig ner och gav dem att äta.
De skall vända tillbaka till Egypten,
och Assyrien skall regera över dem,
ty de vägrar att vända tillbaka till mig.
Svärdet skall svingas i deras städer
och förgöra deras orakelpräster,
förtära allt för deras ränkers skull.
Hur skulle jag kunna släppa dig, Efraim,
överge dig, Israel,
göra med dig som med Adma
och behandla dig som Sevojim?
Mitt hjärta är i uppror,
all min medkänsla väcks.
Jag skall inte låta min flammande vrede få utlopp,
jag skall inte ändra mig och förgöra Efraim,
ty jag är Gud och inte människa,
den Helige mitt ibland er.
Jag kommer inte med skräck.
Herren skall de följa,
och han skall ryta som ett lejon.
Ja, han skall ryta,
och hans barn kommer ilande från väster,
snabbt som fåglar från Egypten,
som duvor från Assyrien.
Jag skall låta dem återvända hem,
säger Herren.

Från egypten kallade jag min Son är alltså ett historiskt tillbakablickande på Exodusberättelsen, inte en förutsägelse. Det finns förutsägelser längre fram i kapitel 11, i form av löftet ”Jag skall låta dem återvända hem”. Matteus tar fasta på en ytlig ordlikhet, inte på textens mening och sammanhang.

Men säg då att man menar att Hoseatexten har en ”djupare, andlig” innebörd, det tidigare omnämnda "dubbelbotten"-perspektivet på profettexter. Ja, säg att vi antar det, fastän inget i profettexten ger minsta antydan om att så skulle vara fallet. Om Israel alltså är Jesus (kollektivet samlat i en person), så att det som en gång gällde Israel som folk nu specifikt handlar om Jesus som person, gäller det då inte också den följande versen? ”Men ju mer jag kallar på dem, desto mer går de bort från mig.”

Alltså: Dem (Israel) är Jesus. Och då betyder versen att ju mer Gud kallade på Jesus, desto mer vände han sig bort från Gud!

Israels bortvändande från Gud består, vilket vi fått veta tidigare kapitel av falskhet i hjärtat, ondska och ”horande” med avgudar (skamguden, bland annat, Hos 9:10). Tillämpar man ”dubbelbotten”-perspektivet konsekvent, innebär det ju att Gud älskar Jesus trots att han var falsk i hjärtat, ond och trots att han ”horade” med avgudar! Jag betvivlar att någon kristen vill acceptera en sådan tolkning. Men om man ska läsa Hosea 11:1 som en dubbelbottensprofetia om Jesus, måste man i konsekvensens namn läsa även andra verser av Hosea på samma sätt. Vill man inte göra det, får man hålla tassarna borta från 11:1 också.

Hosea 11:1 är alltså inte heller en profetia om Jesus. Matteus åsikt att så är fallet, måste helt enkelt avvisas som orimlig.