Faraos härar hann upp oss...

Stora stycken av 1-4 Mosebok, ibland hela kapitel, är skrivna av en och samma författare (Jahvisten, Elohisten eller Prästkodex), medan andra är "mixer" av alla tre. 5 Mosebok är till allra största del ett verk av en enda författare, Deuteronomisten. Det som är förunderligt är, att när man utifrån fyrkällshypotesen tar en "mixad" berättelse och delar upp den efter hypotesens "program" för vad som särskiljer de olika författarna åt, får man inte fragmentarisk röra utan sammanhängande berättelser - en tydlig indikation på att hypotesen stämmer. I föregående post listade jag Jahvistens version av Noas ark och Prästkodex motsvarighet - intressant därför att de skiljer sig åt, både i innehåll och stil.

Nedan ur Exodus (2 Mosebok), kapitel 14. Så här ser texten ut som vi är vana att se den.

Herren talade till Mose: "Säg åt israeliterna att vända om och slå läger utanför Pi Hachirot mellan Migdol och havet; mitt emot Baal Sefon skall ni slå läger vid havet. Farao kommer att tro att israeliterna har gått vilse och inte kan ta sig igenom öknen. Jag skall förhärda honom så att han sätter efter dem. Då skall jag visa min makt genom att krossa farao och hela hans här, och egypterna skall inse att jag är Herren." Israeliterna gjorde som Herren hade sagt.

När kungen av Egypten fick veta att folket hade flytt kom han och hans hovmän på andra tankar. "Vad är det vi har gjort?" sade de. "Varför släppte vi ifrån oss våra israelitiska slavar?"
Farao lät spänna för sin vagn och tog med sig sina män. Han tog de 600 bästa stridsvagnarna och alla andra stridsvagnar i Egypten, under befäl av höga officerare. Herren förhärdade farao, kungen av Egypten, så att han satte efter israeliterna, som dristigt hade tågat ut. Egypterna förföljde dem och hann upp dem där de hade slagit läger vid havet - alla faraos hästar, vagnar och vagnskämpar och hela hans här - vid Pi Hachirot, mitt emot Baal Sefon.

Då farao närmade sig upptäckte israeliterna att egypterna var på marsch mot dem. De blev förfärade och ropade till Herren. Och de sade till Mose: "Fanns det inga gravar i Egypten, så att du måste ta oss hit för att dö i öknen? Varför har du gjort så mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? Bad vi inte redan där att du skulle låta oss vara i fred och låta oss tjäna egypterna? Hellre träla för egypterna än dö i öknen!"

Mose svarade: "Var inte rädda! Stanna här; i dag skall ni bli vittnen till den seger som Herren vinner åt er. Ty så som ni ser egypterna i dag skall ni aldrig någonsin se dem mer. Herren skall strida för er, och ni skall vara tysta!"

Herren sade till Mose: "Varför ropar du till mig? Säg åt israeliterna att dra vidare. Lyft din stav och sträck ut din hand över havet och klyv det, så att israeliterna kan gå torrskodda tvärs igenom havet. Jag skall förhärda egypterna, så att de följer efter dem. Jag skall visa min makt genom att krossa farao och hela hans här, hans vagnar och vagnskämpar. Och egypterna skall inse att jag är Herren, när jag visar min makt och krossar farao och hans vagnar och vagnskämpar."

Guds ängel, som hade gått framför israeliternas här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnpelaren som gick framför dem flyttade sig och tog plats bakom dem, så att den kom mellan egypternas här och israeliternas. Mörkret föll, och hela natten gick utan att härarna fick känning med varandra.

Mose sträckte ut sin hand över havet, och Herren drev undan havet med en stark östanvind, som blåste hela natten. Så gjorde han havet till torrt land. Vattnet klövs, och israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor. Egypterna förföljde dem, och alla faraos hästar, hans vagnar och vagnskämpar satte efter dem ut i havet.

Strax före gryningen såg Herren från pelaren av eld och moln ner mot egypternas här, och han spred förvirring bland dem. Han lät vagnshjulen fastna så att det gick trögt att köra. Då ropade egypterna: "Låt oss fly! Herren strider för Israel mot oss egypter!"

Herren sade till Mose: "Sträck ut din hand över havet, så att vattnet strömmar tillbaka över egypterna, över deras vagnar och vagnskämpar." Mose sträckte ut sin hand över havet, och i gryningen vände vattnet tillbaka. Egypterna flydde och det kom rakt emot dem; Herren störtade dem ut i havet. Vattnet vände tillbaka och dränkte vagnarna och vagnskämparna, hela faraos här som hade följt efter israeliterna ut i havet. Inte en enda kom undan.Men israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, och vattnet stod som en vägg på båda sidor.

Den dagen räddade Herren Israel från egypterna; israeliterna såg dem ligga döda på stranden.
Då Israels folk såg vilket storverk Herren hade utfört mot egypterna fruktade de Herren och litade på honom och på hans tjänare Mose.

Där Jahvisten och Elohisten "mixats" (de har av en redaktion kombinerats till ett gemensamt dokument, Jahvisten-Elohisten, JE - senare kombinerades JE med Prästkodex) dominerar vanligen en av dem över den andra. I det här fallet blir det tydligt att Jahvisten dominerar starkt över Elohisten. Separerar man dem utgör nämligen Jahvistens berättelse en sammanhängande helhet, precis som Prästkodex gör det, medan Elohisten blir något korthuggen och ofullständig.

Den svenska översättningen utgår också givetvis från den sammanhängande JEP-texten och tenderar därför att skapa sammanhängande längre meningar som "överlappar" texter och stycken som i hebreiskt original är mer korthuggna.

2 Mosebok 14, Jahvistens berättelse

När kungen av Egypten fick veta att folket hade flytt, [lät Farao] spänna för sin vagn och tog med sig sina män. Egypterna förföljde [Israeliterna]. [Israeliterna upptäckte] att egypterna var på marsch mot dem. De blev förfärade.

Mose sade: "Var inte rädda! Stanna här; i dag skall ni bli vittnen till den seger som Herren vinner åt er. Ty så som ni ser egypterna i dag skall ni aldrig någonsin se dem mer. Herren skall strida för er, och ni skall vara tysta!"

Molnpelaren som gick framför dem flyttade sig och tog plats bakom dem. Mörkret föll, och hela natten gick utan att härarna fick känning med varandra. Herren drev undan havet med en stark östanvind, som blåste hela natten. Så gjorde han havet till torrt land.

Strax före gryningen såg Herren från pelaren av eld och moln ner mot egypternas här, och han spred förvirring bland dem. Då ropade egypterna: "Låt oss fly! Herren strider för Israel mot oss egypter!"

Och i gryningen vände vattnet tillbaka. Egypterna flydde och det kom rakt emot dem; Herren störtade dem ut i havet. Den dagen räddade Herren Israel från egypterna; israeliterna såg dem ligga döda på stranden. Då Israels folk såg vilket storverk Herren hade utfört mot egypterna fruktade de Herren och litade på honom och på hans tjänare Mose.


2 Mosebok 14, Elohistens berättelse

[Farao och hans] hovmän [kom] på andra tankar. "Vad är det vi har gjort?" sade de. "Varför släppte vi ifrån oss våra israelitiska slavar?" Han tog de 600 bästa stridsvagnarna och alla andra stridsvagnar i Egypten, under befäl av höga officerare.

[Israeliterna sade] till Mose: "Fanns det inga gravar i Egypten, så att du måste ta oss hit för att dö i öknen? Varför har du gjort så mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? Bad vi inte redan där att du skulle låta oss vara i fred och låta oss tjäna egypterna? Hellre träla för egypterna än dö i öknen!"

Guds ängel, som hade gått framför israeliternas här, flyttade sig nu och gick bakom dem, så att den kom mellan egypternas här och israeliternas. Han lät vagnshjulen fastna så att det gick trögt att köra.


2 Mosebok 14, Prästkodex berättelse

Herren talade till Mose: "Säg åt israeliterna att vända om och slå läger utanför Pi Hachirot mellan Migdol och havet; mitt emot Baal Sefon skall ni slå läger vid havet. Farao kommer att tro att israeliterna har gått vilse och inte kan ta sig igenom öknen. Jag skall förhärda honom så att han sätter efter dem. Då skall jag visa min makt genom att krossa farao och hela hans här, och egypterna skall inse att jag är Herren." Israeliterna gjorde som Herren hade sagt.

Herren förhärdade farao, kungen av Egypten, så att han satte efter israeliterna, som dristigt hade tågat ut, och hann upp dem där de hade slagit läger vid havet - alla faraos hästar, vagnar och vagnskämpar och hela hans här - vid Pi Hachirot, mitt emot Baal Sefon.

Då farao närmade sig ropade [israeliterna] till Herren. Herren sade till Mose: "Varför ropar du till mig? Säg åt israeliterna att dra vidare. Lyft din stav och sträck ut din hand över havet och klyv det, så att israeliterna kan gå torrskodda tvärs igenom havet. Jag skall förhärda egypterna, så att de följer efter dem. Jag skall visa min makt genom att krossa farao och hela hans här, hans vagnar och vagnskämpar. Och egypterna skall inse att jag är Herren, när jag visar min makt och krossar farao och hans vagnar och vagnskämpar."

Mose sträckte ut sin hand över havet, och vattnet klövs, och israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor. Egypterna förföljde dem, och alla faraos hästar, hans vagnar och vagnskämpar satte efter dem ut i havet.

Herren sade till Mose: "Sträck ut din hand över havet, så att vattnet strömmar tillbaka över egypterna, över deras vagnar och vagnskämpar." Mose sträckte ut sin hand över havet, vattnet vände tillbaka och dränkte vagnarna och vagnskämparna, hela faraos här som hade följt efter israeliterna ut i havet. Inte en enda kom undan. Men israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, och vattnet stod som en vägg på båda sidor.