Föräldrar på bio

Gick med frugan och en av hennes väninnor på biograf för att beskåda "Guldkompassen". Eftersom det var ett bra tag sedan jag läste den kan jag inte riktigt uttala mig filmen i relation till boken. Filmen var tekniskt välggjord och så där... Tyvärr förstördes upplevelsen av den fullständigt av att jag hamnade bredvid en mamma med två barn.

Gossebarnet som satt till vänster av mig var inte gammalt. Han kunde inte läsa den svenska textningen. "Ojdå, är den på engelska" sade modern och sedan började hon ogenerat och med ganska hög röst läsa texttningen för pojken.

Suck. De som läst Guldkompassen vet att språket inte är det allra enklaste och det är det inte filmen heller. Följaktligen förstod inte den lille pojken särskilt mycket ens av den svenska texten. "Vaddå? Mamma! Vad är det mamma! Vad betyder det!"

Mamman, som naturligtvis inte hade en susning, svamlade på.

Sedan förstod inte pojken handlingen heller, och mamman började då beskriva vad som hände på duken.

Irritationen steg märkbart runtomkring.

Pojken hade också myror i brallan. Han satt inte still i stolen, utan korvade av och an, sparkade med benen, knyckte och krängde vilket var mycket besvärande för mig - i synnerhet som han emellanåt knuffade till mig. Till råga på allt flyttade mamman med cirka en minuts mellanrum en flaska läsk mellan pojken som satt bredvid mig och sitt andra barn.

Jag vill inte behöva gorma på folk, i synnerhet inte barn (det är inte ungarnas fel om deras föräldrar släpar med dem på filmer som de inte har någon behållning av, eller innan de har förmågan att visa hänsyn mot andra i biomörkret). Jag försökte därför hyscha åt moderskapet - och det var det många andra som gjorde också, och betydligt vassare än jag - men det sket hon fullständigt i.

Pojken tyckte också åtskilliga scener var i läskigaste laget. Han blundade och hojtade att det var läskigt, att han inte ville se och så vidare.

Ungefär halvvägs in i filmen, när i stort sett bara actionscener återstod, blev en stol ledig en bit bort och jag flyttade mig. En sådan lättnad! Dessvärre, för andra, tolkade mamman min förflyttning som att det nu var okej att tala ÄNNU högre än förut, vilket gjorde åtskilliga besökare riktigt ilskna.

Det här med "sju år i vuxens sällskap" är ett förbannat otyg och det vore faktiskt bra ifall föräldrar med små barn tillfrågades av biljettrivarna:

"Ni är medvetna om att den här filmen är på utrikiska med svensk textning och att det inte är tillåtet att prata i biosalongen - ej heller högläsning från textremsan?"

"Ni är medvetna om att små barn vanligen har problem att sitta stilla längre stunder och att filmen är typ två timmar lång?"

"Ni är medvetna om att en film inte nödvändigtvis är småbarnsvänlig, bara för att vissa av karaktärerna i den är talande djur?"

"Ni är medvetna om att andra besökare liksom ni betalt dyra pengar för sina biljetter och därför har rätt att förvänta sig lugn, ro och tystnad från er?"

Osv.

Jag är förbaskat trött på oansvariga föräldrar som tar med sig alldeles för små barn på bio. Jag tycker inte det är något som man ska behöva "se genom fingrarna med". Och det ska inte behöva vara min eller någon annan besökares uppgift att informera folk med småbarn om vad som gäller i salongen. Ibland visas informationsfilmer som uppmanar folk att stänga av mobilerna, inte drälla godis osv. Jag vill se sådana riktade mot barnföräldrar.

*mutter, mutter, murkel...*