
Som präst förväntas man tydligen vara tokkonservativ angående högtider och traditioner, för nästan varenda gång "Halloween" kommer på tal i något sammanhang där jag råkar vara närvarande tycks folk utgå från att jag är emot firandet... En mycket vänlig dam (en kyrkbänksnötartant som jag verkligen gillar, skall tilläggas)sade: "Nej, vi håller väl på de gamla fina traditionerna, väl?"
Det är förvisso inte särskilt länge som Halloween uppmärksammats eller firats i Sverige - men vad spelar det för roll? Traditioner är faktiskt inget annat än "kollektivt accepterade beteendemönster" och de förändras hela tiden. Vi tror kanske att seden att gå ut och tända ljus på gravarna är uråldrig ("Så har vi alltid gjort") men så är inte fallet. Vad jag kunnat läsa mig till var det italienska gästarbetare som kom på 30- 40-talet för att jobba på Gustavsbergs porslinsfabrik som tog med sig ljuständningen från Italien. Många präster var starkt emot detta katolska oskick när det kom, men seden vann snabbt spridning och populäritet och då tystnade dessa röster.
I Trångsund-Skogås där jag jobbar försöker vi hålla i sär Alla Helgons Dag-firandet och Alla Själars Dag. Således firar vi ingen minnesgudstjänst på Alla Helgon utan då har vi Högmässa och den går i vitt, festfärg. Sedan firar vi en Vesper på kvällen, då vi byter till fastestuk och ringer in Alla Själar (alla vet väl att en helgdag börjar kl 18 på kvällen dagen innan?). Minnesgudstjänst med namnuppläsning av församlingens döda sker på Söndagen kl 18.
Ibland dyker frågan upp: "Men har vi helgon i Svk?"
Jo, i princip har vi det. Vi har fortfarande några helgondagar i kyrkoalmanackan och här och där i psalmboken nämns de ju - men på det hela taget ger vi dem inte särskilt mycket uppmärksamhet. Och nej, att be helgonen om förböner är inte vanligt i SvK.
Viktigt att komma ihåg: Alla döda är inte helgon - och alla helgon är inte döda.
Helgon = Helig människa.
Helig människa = En person som genom sitt liv, sitt sätt att vara människa på, vittnar om Gud och inspirerar andra till att våga leva ett gudstillvänt liv.
Halloween (All Hallows Eve), Allhelgonafton, kan väl mycket väl firas med pumpor och maskerad - bekämpa det onda, genom att parodiera det och häckla det med löjliga kostymer! Det är mycket mänskligt och jag har svårt att se något fel med det.
Låt mig bara slippa ungar som tigger godis vid dörren. Jag har ändå inget hemma.
fredag, november 02, 2007
Gamla fina traditioner och nya hemska högtider
Upplagd av Jonatan kl. 07:09
Etiketter: Kristendom
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Härligt! Jag håller med (och sörjer varje gång det ringer på dörren över att jag inte har någon riktigt läbbig monsterkostym hemma, så att jag kna överraska ungarna utanför, moahahaha).
Mycket bra skrivet. Kan hålla med till fullo.
Men varifrån kommer uppgiften att det var porslinsarbetare som tog hit seden att tända gravljus.
Det stämmer, och inte bara präster var emot. Min mormor (f. 1902) tyckte inte om nymodigheten med att tända ljus vid gravarna...
Jag har bestämt för mig att det var i Martin Modeús "Tradition och Liv" jag läst det. Jag har den på kontoret, så jag ska kolla i morgon - annars har jag väl bara fått för mig det. I sådanfall kommer rättelse. ;-)
Stämmer att det var Modéus (har boken hemma så jag kollade). Men det var inte Rörstrands utan Gustavsbergs porslinsfabriker. :-)
Tack Jonatan för din insiktsfulla kommentar. Befriande att kunna tänka så!
Hoppas du har det bra där nere i Stockholms-träsket. Här har vintern börjat visa sig och tredje barnet har just anlänt.
FRID! Olof Roos
Skicka en kommentar