Har Jesus aldrig funnits?

Så har det hänt igen! Ytterligare någon glad filur har hittat till Bibeldetektivernas lekstuga och ska nu visa att Jesus aldrig funnits! Den här gånger handlar det om Roger Viklund. Det han skriver kan du läsa här:

www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,757056,00.html

”Folk i allmänhet är inte medvetna om hur svaga bevisen är för att Bibelns Jesus har funnits” skriver Viklund, och det han sedan gör är att på olika sätt ifrågasätta källorna (dvs Bibelmaterialet) och argumentera utifrån frånvaron av andra källor för att Jesus är en ren myt. Viklund menar att Paulus inte kände till en historisk Jesus - för han (Viklund alltså) kan inte förstå varför aposteln inte nämner något om platser som Jesus besökt i sina brev och dessutom (enligt Viklund) refererar till Jesus som någon som levt i ett obestämt förflutet. Här kan man lugnt ”ifrågasätta ifrågasättandet”. Det är väl rimligt att anta att Paulus inte nämner dem, därför att han inte är intresserad av platser i Det Heliga Landet utan av själva ”frälsningsgrejen” och att han inte talar om datum därför att det hela skett nyligen – eller hur?

Senare under det första århundradet uppkommer i församlingarna ett behov av att samla berättelserna om Jesu liv – det är då evangelierna kommer till. Här har inte Viklund läst på sin Bibelkunskap ordentligt. Han skriver: ”Det enda vi har att förlita oss på för vår vetskap om den historiske Jesus blir därmed evangelierna, vilka inte är fyra berättelser om Jesu liv, utan endast en, då Matteus och Lukas skrivit av Markus, och då Johannes troligen också bygger på Markus”. Detta är inte sakligt korrekt. Matteus och Lukas har använt Markus, men båda har särstoff som bara förekommer hos respektive evangelist och de har gemensamt material som saknas hos Markus, vilket brukar omnämnas som ”Q”. Markus har knappast ”hittat på” sitt material, utan återberättar befintliga traditioner på sitt eget sätt. Johannesevangeliets beroende av Markus är synnerligen omdiskuterat. Viklund gör saker för enkelt för sig.

”Det finns inga bevis för att evangelierna skrivits tidigt” skriver han. Å andra sidan är argumenten för att de skulle ha skrivits sent inte speciellt övertygande utan bygger på svaga resonemang om att det skulle finnas direkta referenser till Jerusalems förstörelse i dem. John Robinson gjorde slarvsylta av dessa svaga resonemang i ”Re-dating the New Testament” redan på 70-talet och argumenterade istället för en tidig datering av evangelierna. Han argumenterar övertygande (tycker i alla fall jag) för att datera så här:

Markus 45-60
Matteus 40-60
Lukas 57-60
Johannes 40-65

Däremot har Viklund rätt i att Evangelierna inte är historiska skildringar av Jesu liv – inte i biografisk mening, i vilket fall. Materialet är genomteologiserat och redigerat för att förkunna något. Som källor för en historisk Jesusbiografi har de därför mycket ringa värde och det mesta i dem kan ifrågasättas. Påverkan från GT är uppenbar, och det är tydligt att evangelisternas berättelser påverkats av de traditioner de står i och vilka de skriver för. Men när Viklund påstår att Jesu liv följer i nära samstämmighet med Askepios, Apollonios, Mithras, Herakles, Dionysos och Buddha undrar jag vad sjutton han tänker på – i synnerhet som den viktigaste källan till Apollonius liv är en bok av Filostratos som är skriven på 200-talet e.Kr. Apollonius liv är därför inte – är omöjligen – en mall som evangeliernas skildringar av Jesus liv formats efter. Herakles och Jesus liv har väl knappast något gemensamt – eller mins jag min grekiska mytologi helt galet nu? Mithra, tjurdödaren… Ja, man skulle behöva gå igenom allt ordentligt, men en sak är säker: Viklund snackar goja.

Men när han skriver ”Egentligen finns ingenting i evangelierna gällande Jesus som går att bevisa som historiskt riktigt” är det korrekt. Man får tala om sannolikheter och rimligheter. Bevisa något hit eller dit, går inte.

”Jesus ska först ha levat, varefter alla glömde det för att långt senare plötsligt komma ihåg det” skriver Viklund. Men om vi inte accepterar hans mkt sena datering av evangelierna, så försvinner gapet där saker ska ha glömts bort och vi får istället olika genrer av skrifter som fyller olika funktioner i den kristna skriftskatten. Robinsons datering är radikal och inte oemotsagd, men den är tillräckligt stark för att man inte ska kunna anse det ”bevisat” att evangelierna är så sena som Viklund måste anta.

Sedan Occams rakkniv: Ska man förklara kristendomen utan Jesus i botten, får man stapla hjälphypoteser på hjälphypoteser i många lager på varandra för att det ska bäras. Det är enklare och troligare att anta existensen av en historisk Jesus, vare sig man sedan tror att Evangelierna ger historiskt korrekta fakta eller inte.

Så: Istället för att slänga pengar på Roger Viklunds bok – låna eller försök få tag på Gunnar Hillerdals ”Om nya testamentets tillkomst”. En bra och lättöverskådlig bok om… Ja, just det.